Kassettband använder samma grundläggande struktur som VHS-band: ett magnetiskt oxidlager, bundet av ett polyuretanbindemedel, på en polyesterbärare. Och precis som VHS drabbas de av "klibbigt band-syndrom" (sticky shed syndrome) — en form av hydrolys där bindemedlet absorberar fukt och blir klibbigt. Bandet fastnar på läshuvudena, lämnar bruna rester och ger ett gnisslande ljud vid uppspelning.
Ett andra specifikt problem för kassetter är "print-through" — ett fenomen där en magnetisk signal från ett bandlager sakta migrerar till det angränsande lagret som är lindat på samma spole. Det är därför gamla kassetter ofta har ett svagt "eko" — en spöklik föraning eller efterklang av den egentliga inspelningen. Print-through är permanent i originalbandet, men kan delvis kompenseras med professionell equalisering under den digitala överföringen.
Dessutom lider kassetter av specifika mekaniska problem: plastnaven kan gå sönder, tryckplattorna (små skumgummiremsor bakom bandet) sönderfaller efter decennier, den vita "leader tape" i början och slutet av bandet blir sprött. De flesta av dessa problem kan åtgärdas manuellt, men kräver expertis som konsumentdäck inte kan erbjuda.